Geologiexkursionen som Södra kretsen arrangerade den 2 september under ledning av professor Per Sandgren blev en mycket trevlig, intressant och lärorik upplevelse. Det var skyigt och lite disigt på morgonen men fram på förmiddagen klarnade det och blev soligt och fint lagom till besöket ute på Kalvs mosse. Gruppmedlemmarna genomgick nog samma förvandling, det vill säga begreppen klarnade och vi fick lättare att se och förstå. Vi var sammanlagt 18 stycken som hade samlats vid Dalby Stenbrott öster om Lund för en resa i tiden med början för ca 1.600 miljoner år sedan. Leif Johansson inledde med att berätta om hur berggrunden bildades och omvandlades. Gnejserna och graniterna som bryts i Dalby bildade Romelehorsten för ca 60 miljoner år sedan och stenbrottet är det närmaste för den expansiva sydvästra delen av Skåne. Längre transporter är i detta sammanhang något man i görligaste mån försöker undvika. Efterfrågan på sten och stenkross är stor (faktiskt gör Sveriges befolkning av med 9-10 ton/person och år för byggnation och anläggningar) samtidigt som uttag av naturgrus minskar. Inte minst Öresundsbron och Pepparholm slukade enorma mängder stenmaterial som till stor del togs från Dalby.
Resan i tiden fortsatte, nu under ledning av Per Sandgren, då vi gick över den gamla landsvägen mellan Dalby och Veberöd och kom in i det system av åsar som går under beteckningen Hällestads åsar. Vi gick uppe på den till namnet mest kända – Knivsåsen – och det är mäktigt att från en upphöjd plats se över det omkringliggande landskapet, i detta fall ner mot den forna Vombissjön. Då rörelsen i Inlandsisen vid slutet av avsmältningen avstannade bildades på Romelehorstens sluttning ett stort dödisområde som har skapat detta åssystem. Här finns åsar i alla riktningar vilket tydligt visar att de inte bildats under isen under tryck och rörelse. Vi fick tillfälle att närmare studera den lokala moränen, materialet i åsarna (rotvältor kan berätta en hel del) och längre ner i området, det material som avsatts i den sjö som fanns här i samband med och efter avsmältningen.
Efter en fikapaus uppe vid bilarna körde vi i karavan in på Revingefältet, som P7 tidvis använder som övningsområde. |
Strax norr om Krankesjön fick vi under Pers fortsatta ledning studera hur klimat och växtlighet förändrats under de ca 17.000 år som passerat sedan isen smält undan. Kalvs Mosse är ett delvis öppet kärr och att det denna dag fanns gott om vatten kan undertecknad intyga. Det var fascinerande att få följa hur Per med hjälp av en kannborr (närmare bestämt en rysk torvborr) kunde gå ner till den forna sandbottnen i sjön 7,5 meter under våra fötter och ta upp en borrkärna med en meters längd. Väl tillbaka på torra land öppnades kannan och borrkärnan blottlades och det syntes så tydligt hur olika material avsatts olika länge och vid olika perioder och lagrats ovanpå varandra. Ljusa partier innehöll mycket mineral (sand, kanske från en sandstrand vid en tillfällig vattenhöjning eller sänkning) medan mörkare partier innehöll organiskt material (nedbrutna växtrester). Borrkärna nummer två togs upp från mellan 4,5 och 3,5 meters djup och här fanns, synligt för blotta ögat, frukter och frön som vi hade kunnat använda för artbestämning. Annars är pollen ett användbart redskap. Slutligen togs en borrkärna upp från torr mark som fick visa de allra senaste 3.000 årens avsättningar, från sandbottnen till torv. Här dominerade totalt det organiska materialet och här hade det varit lätt att få fram vilka växter som dominerat, både lokalt och regionalt, under olika perioder. Men då hade vi behövt ett laboratorium och fram för allt mer tid.
Det var en fascinerande resa genom tiden och mycket spännande att få nosa lite på de metoder som används för att få ökade kunskaper om arter, ålder och om ett områdes historiska utveckling. Per Sandgren var en mycket engagerad och skicklig ciceron och föreläsare och han förklarade så att även de som inte hade så mycket på fötterna (!) förstod och hängde med samtidigt som han kunde besvara de svårare frågorna. Jag vill därför avsluta med att på detta sätt ännu en gång tacka Per Sandgren för en mycket givande exkursion och inte minst för det fantastiskt fina studiematerial han hade iordningställt bara för detta ändamål.
Bengt Nilvén
ordf, Södra kretsen |
